häpta (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk nn

häpta hepta . häfta , häftha: häfthum Bil 111, 118 . häffta . hefta . hefftha ) L. 1) band, fängelse. " la fangin i häfftom oc iärnom " MB 1: 1 . " han j häptom hawa " MEG (red A) 56 . " mäþan þe sato i häptom " Bu 184 . Bil 111, 118 (dessa fem ställen kunna föras till häpt). lät fanga han oc sätia födholösan j häpto ib 117 . 2) hinder, förfång? i sua dana mynt en dandeman maa androm fult ok lika meth göra vtan hefta SD NS 1: 588 ( 1406) . 3) förstoppnin. " fordriuer . . . häpto " LB 5: 80 . " gör manne häfto " ib 3: 116 . " fore hepto " ib 181 . for hefftho ib 2: 9 . - Jfr geta-, nöta-häptur, samt häkta.