hastogher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

hastogher adj. hastughir . hastig . n. hastogt Di 18 . hastokt MD (S) 276 ; Lg 3: 693, 702 . hastokth RK 3: 1014, 3982 . hastocth FM 244 ( 1505) . hastocht MD (S) 298 . hastukth RK 3: 3612 . hastuckth BSH 5: 73 ( 1506?) . hastigh ib 4: 196 ( 1495)), n. adv. häftig, ifrig. är iak sua girughir ok hastughir oc bräzskofullir swasom nidhirfallande strömbir Bir 3: 98 . " warth han hasthogher och ghalin och mykith wrädher " Lg 3: 116 . mz enne hastige tilsökningh MB 2: 31 . " j thino hastogha modhe " ST 218 . MD (S) 276, 298. han war ganst hastog j sit sin RK 2: 7361 . " the gaffwo honom hastog ordh " MD (S) 271 . " mins hiärtas hastogh astwndan " Su 85 . ib 89, 101, 366 . RK 3: 2832 . Di 133 . -- 1) hastigt, skyndsamt. " monde saa hastokth fly " RK 3: 1014 . ib 3612, 3982 . Lg 3: 693, 702 . BSH 5: 73 ( 1506?) . 2) häftigt. " talede hastogt till hanum " Di 18 .