heta (3)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
heta v. häta . -ir ) L. 1) upphetta. lät heta siw panzara glödh heta KL 372 . MD (S) 289 . " thager man fenikolz stielke och heter och brenner i aska " LB 8: 50 . - opersonl. wnderstundom af indra inälfwom hether henne (upphettas hon, blir hon het) af blodhzins ömnoghet Lg 3: 483 . 2) brygga. " Smål L. Kr 12: pr. Jfr Tamm, Ark. f. Nord. Fil. 2: 344. - bildl. brygga, ställa till. jak troor han illa for sik hätir " MD 82 (i rimslut). - Jfr glödheta samt hita, v.