hvit (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
hvit -ir . -ar ) hvitten, ett slags silfvermynt, i allmh. det minsta slaget af silfvermynt. span rog för fäm hwita tha monde gå RK 3: (sista forts.) 4592 . " span korn iiij hwither eller en skilling galtt " ib 4593 . " ey mera än vi [6] hwita stod hwarth pund " ib 4602 . " före tolff mark swenska goda gamla huita " BYH 1: 279 (1482, nyare afskr.) . LX mark danske hwita BSH 4: 218 ( 1497) . ib 266 ( 1501) . Jfr hviter pänninger under hviter.