iþra (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
iþra v. i sitt inre el. i sinnet uppgöras (öfver), känna sorg el. förtrytelse (öfver); ångra. tha togh dauidh konung idhra sina syndir Lg 93 . " mz idhrande hiärta " Bir 4: 90 . -refl. iþras, 1) ångra. " idhadhis iak thet sama godz alt ofläät saalt hawa " SD NS 1: 162 ( 1402) . siälin lysis nar hon idhras til tara Ber 34 . 2) förbittras. " idhradhis pylatus mz gryme wredhe " KL 383 . MB 2: 378 .