köla (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
köla v. göra kall, kyla, af kyla. swa som starkt wädhir ok stormade stötte ok mödhe mannin aldra wäghna ok köle (infrigidat) han Bir 1: 276. lactuca skal man ätha tha mykin hiti är for ty hon kölär mannen LB 7: 4 . ib 68 o. s. v. 8: 52. dogher hon (örten) sudhin mz rägnwant . . . oc sua köldh ib 5: 80 . - förkyla. ath maghen är kaller och kölder LB 7: 74 . Jfr forköla.