klandra (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
klandra v. L. 1) klandra, genom rättegång söka tillegna sig. som vil klandra then för:da hesslobogardhen SD NS 1: 365 (1404, nyare afskr.). hindra mödha clandra äller qwälya then sancte birgitte hwss PM LXIII . 2) anföra klander el. anmärkning (mot). at jngen haffue makt noghen tiid her epter ytermera tala. klagha eller klandra pa fornempde jempkan FH 5: 85 ( 1482) . - Jfr oklandradher samt klanda.