klappa (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
klappa v. -ar , -adhe , -adher ) 1) klappa, bulta, stöta. med två ack. tag raa egge blomor oc klappa tom smaa LB 7: 282 . - pulsare, klappa (för att gifva hörbart tecken el. ljud), bulta, knacka. klappadhe fast oc beddis jn koma Bil 212 . hawir idhkelika clappat ok bidhit for miskunnina por tom Bir 3: 268. klappar for portenom ST 462 . MB 2: 170 . " klappadhe a dör " Iv 2975 . ST 51 . EG 68 . MB 2: 131 . Di 180 . " klappadho a the taflo som man pläghar klappa mz for tholkom syukom mannom " ST 462 . rynger eller klapper til lyudz SO 108 . - klappa fängilse (fängsl), förbinda sig att inställa sig i fängelse, lössläppas mot förbindelse att inställa sig i fängelse? wnner honum til goda, at han klapper fängilse och nyter sama velkor, som andre fonger BSH 5: 503 ( 1512) . klappede fengsell ib 484 ( 1511) . " holpe tiil ath jac bleff än tiil liffs oc motte klappe oc wisse fängelsse ib 594 (1517). " 2) palpitare, klappa, bulta, slå. at hiertat klappar och böstar LB 7: 79 . 3) palpare, klappa, smeka. klappar thu bondan GO 1090 . kysto . . . ok klappadho hans föter Bil 119 . ib 165, 350 . Lg 3: 23 . - (?) hwilkit som wi klappum nw här skrymtande ( quiquid hic dissimulando palpanus), thz skal alt hämnande lughin ther bränna Ber 204 .