kulder (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
kulder ack. kul . kull Al 784, 2430, 5276 ; RK 3: 1282 ; MB 2: 293 ; Di 149 . kulld Di 82 . kol Bil 697 ), L. 1) topp, hjässa, hufvud. oppo hiessan oc kwllen LB 7: 333 . - i uttrycket um (om() kul, om kull, öfver ända. rädh hanum ey drykka aff lönte flasko vtan kasta wm kol (Cod. C: sla hona om kwl 1032) Bil 697 . " starkir brändaghe !SYNS_DÅLIGT? om kul människiona " Bo 140 . " slo han om kull " Al 784 . ib 5276. MB 2: 288, 293 . " hafdhe maxau fallit vm kul " Pa 19 . Di 149 . Al 2430 . RK 3: 1282 . " at thz moxen gik om kulld " Di 82 . 2) en vid brynjan fäst, af järnringar förfärdigad el. med sådana besatt hufva, hvilken ss ett slags kapuchong drogs öfver hufvudet (syntes hafva varit ungefär detsamma som Franska coife, Mht. hersenier, se Schultz, Höf. Leb. 2: 41 f.). dedinus loricam vnam cum capuido quod dictur culder SD 1: 634 ( 1283) . Jfr härsnär.