kuska (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
kuska v. -ar , -aþe , -aþer ) kuska sik , kufva sig, styra sig, hålla sig inom skrankorna? hwar räthwis man stydher ok kuscar sigh widh hop ok räddogha Ber 4 . L. 1) tvinga, nödga, truga. " vänte han gita luccat þän han gat eigh cuscat " Bu 494 . " han kuskaþo frändar at giptas " ib 26 . ib 154, 199 . Bil 804 . " skal thu ey kwska them til gisla (Cod. B ey hardelika kuska them til atirgälda 560) " MB 1: 339 . - tvinga, kufva. herradoom som kwska andra men vnder sik MB 1: 102 . ib 174, 297. - truga, ansätta. foronungh karlls offuerwäldughe macht, som wi wardhom tiit oc optha kuskadhe mäder FM 60 ( 1457) . 2) slå. " lät hana fast kusca mz pustom langa stund (alpis durissime creditur) " Bu 511 .