häfdh (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

häfdh häffdh . heffdh . heffd: -en HLG 1: 134 (1491)), *häfdha byte häfdha skipte häffdha- . heffda- . -skifte. -skiffte), L. 1) innehavande, besittning, bruk. Se Sdw 2: 1240. 2) hävdvunnen rätt. sades mattis laurensson kelleren til effther sin helffdh HLG 1: 132 (1490). forskreffne mattis haffuer ok jngen breff vtan retta heffden ib 134 ( 1491) . ib. PMBref 317 ( 1512) . Jfr for-, foräldris-, lagha-, ominnis-, til-, ur-, urminnis-häfdhd. 1) = häfdha skipte 1. han ville aldric leggie mic sa mykit vth som eth pund smör til heffdhe bythe Arfstv 23 ( 1461) . 2) = häfdha skipte 2. thetta for:da i ödhzmoo sokin haffwer herre niels äringislasson i eno heffdobythe aff clostreno VKJ 247 ( 1447) . JTb 81 ( 1495) . 2) jordbyte som avser endast brukanderätten (icke äganderätten). vitherlikit görum wi . . . os . . . giort haffua eet häffdhaskiffte meth liongx kyrkio SD NS 3: 552 ( 1420) . thet haffwer clostridh i eeno ondho häffdhaskipte aff herra nichlis VKj 269 (1447). - konkret. jordstycke som blivit föremål för dylikt byte. ibidem ägher clostridh eeth heffdaskiffte aff pella i hakaforss ib 49 .