häfdha (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

häfdha v. häffd(h)a . heffdha. -ar. -at), *häfdha sik til , se Sdw 2: 1240. - Jfr fran-, til-häfha. L. 1) (på orättmätigt sätt) tillägna sig och tag i bruk. häfdha til sik, d. s. Se Sdw 2: 1240. RP 2: 323 ( 1397) . thij forbywdom vij varom äptherkommandom . . . at the jngaledis forscripna tomp[t] ellir jordh hyndra qwälia . . . ellir til sigh häffdha ellir tilägna Nio handl rör Vkl 230. 2) hävda, lägra, hava könsumgänge med (ngn). om fadhren häffdar sina dott´r äll´r sonen sina modh´r Beckman Stud 52 (1425-50).