häkta (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

häkta v. häktha . -adhe . hechte STb 3: 320 (1496). -er ib 197 ( 1494) . impf. häktäde J Buddes b 148 ), L. 1) trans. fästa. - med obj., prep. pa och efterföljande personbeteckning, lägga el. yrka ansvar på ngn. sades aff fore retta, tet quinnan aff arnön . . . jntet hechter pa helmick stadzscriffuere fore tet breffuit, som han medh dandemen vtgiffuit haffuer STb 3: 197 ( 1494) . " sades fore retta, ath effther thet ath arffuit til staar hans . . . screddere bade tall och bymerket, ther medh kan arffuit jntet hecte pa hans her epter eller haffue hanom nagat till thala ther om ib 320 (1496). " 2) intr. hålla, hålla stånd, stå emot. hans brönia kwnne jnthe häkta Troj 114 . - med prep. mot. var han j allom bookligom konstom swa krafftoger at hans mestäe ok alla andre häktäde jnthe moth e hans lärdom J Buddes b 148 . 3) trans. häkta, fängsla. nyonde pynan är brinnande bandh klädhor ok boyor mz hulkom vsla sielär häktäs ok bindhas SvKyrkobr (Lucid B) 213 . SpV 171 . " han togx mz owirwälle, häktadhis j mörkastwffw ällir torne " ib 215 . - innestänga. ey är stadhin swa lithin ällir trangir, at han formar häktha (concudit) tik SpV 476 .