högheliker (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
högheliker -leghir . höghokit MPFr 239 . n. pl. höggeligh FMU 4: 458 ( 1476) . höghliker: -a SvB 394 (omkr. 1520)), adj 2) hög, upphöjd, ansenlig, utmärkt. thu wasth ffagher j thinom höghlika jomffrudhom SvB 394 (omkr. 1520). - om ngt som härrör från en högt uppsatt person. offwer jder werdoghetz höggeligh forbodh . . . war honom enkte om FMU 4: 458 ( 1476) . 6) högljudd? stodh war stoll brodhir . . . och manadhe hanom högeleghir om nokor ärindhe ATb 1: 256 ( 1467) .