höghhet (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
höghhet hög- ) 1) höjd, utsträckning uppåt . . . at haffwedh skal sigh oplypta xv alna offwer alla bärgha höghet JMPs 563. 2) höjd, högt ställe. crepiodo . . . strandh driffwilse höghheth ok brädh GU C 20 s. 154 . 3) det högsta (av ngt), topp, spets. frqn öffuerste mwrsens höghet j grunden STb 2: 279 (1488). 5) höghet, om högt uppsatt person. wor kiereste, nadigeste herres höghet STb 5: 357 (1522, Kop). Jfr thaka höghet.