haldning (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
haldning hal- ) 1) hållning, beteende. Se Sdw 2: 1232. 3) iakttagande, efterkommande (av ngt? ok kreffwiom ider ok formanom widh the tro ok halningh i hauen oss sacht ok loffuat Reuterdahl Kyrkohist III. 2: 535 (1436). - Jfr behaldning.