hanke (2)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
hanke obl. -a ) , hanka stop , 2) ring el. ögla (av gren, vidja, rep el. dyl.). plecta te hanker ok väga märke GU C 20 . 458. plecto . . . slaa pina ok hankagöra ib. - bildl. hava hand i hank(a) mädh, övervaka (ngn). haver hand i hanka met her sten, eller jag fröktar, ad thet gar ekke vel til BSH 4: 305 (1501-02). 3) det som ligger inom »hank och stör», gärde? Akir jord ligandis i sama by i lohöridhe hank i västra halvone a bynom SD NS 3: 271 (1417, yngre avskr.) . 2) dryckeskanne med handtag? HLG 2: 82 (1516).