hastogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

hastogher adj. adj. L. -oger . -ik Arfstv 23 ( 1461) 1) häftig, ivrig. her ture vorth athir hastik oc gik borth Arfstv 23 ( 1461) . " j theis hastoge modh STb 5: 100 (1516). " 2) hastig, plötslig. " epter sine hastoge rese " STb 3: 86 ( 1493) . " hstogh ting förföra (i¬ strid) " PMSkr 160 . - n. adv. 1) hstigt, skyndsamt; i hastigt mod. enom riddara . . . som hafde en troen fogälhudn och drap honom hastokt äpter sinnas hustru ordh Prosadikter (Sju vise m C) 233 . thz jak hafwer saa hstok t troth mynne hustru ordh och dräpit myn hund ib 236 .