hen (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement ab adv.

hen adv. heen . henn ) och subst. n. Se Sdw 2: 1235. A) ss adv. 1) bot. han wille ga heen och fa sig maath ARfstv 65 (1474-75). HLG 2: 46 (1516). en dagekarl, som samma tygel förde heen och körde sanden ther til ib 47 ( 1516) . kastade tet (ɔ det döda barnet) for swynen henn (snarast fel för hem) til loleff olsson jortula by STb 3: 167 (1494). B) ss subst. hädanfärd. giff myn salige siäl eth nadelikit heen SvT70. - Jfr hädhan.