husqvinna (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
husqvinna huss- . -quinne . -quinno STb 1: 40 (1475), 2: 236 (1487)), kvinna, som bor (ss hyresgäst el. inhysing) i en annans hus. Svartb 146 ( 1373) . laurens slagtare zaker xij (12) mark, ty han stak sina husquinno i lsareth STb 1: 3 ( 1474) . ib. ib 40 ( 1475) , 92 (1477). ath andres hirotz husquinna skla fornögia andres hiroth alth thet fore hennis skuld war panttadh ib 2: 62 ( 1484) . ib 200 ( 1487) , 206 (1487), 3: 323 (1497). longe niclis husquinne skal forlica sig med honum STb 5: 134 (1516). Jfr hus-folk, -kona, -man.