iägha (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

iägha v. v. L. iäga . -adhe . jega: -er STb 5: 89 (1516) ; -ade ib 37 ( 1515) ; -ede ib 4: 157 ( 1507) ), jaga, förfölja, driva. han . . . iäradhe hanss drängia w hanss skipp och in pa brone Atb 2: 122 (1478). sten köpsuen zacer til xll makr, fore han jegede tydeman som hanom jnthet hade giort STb 4: 157 ( 1507) . hwilken en annan skal jägha han skal skyälffwer fasth löpa mädh PMBref 314 ( 1512) . PMskr 137. jägha thet (ɔ kreaturet) snarlika tw stenkasth ib 227 . STb 5: 37 ( 1515) . om han jeger sine dannequinne pa gater om nettertidh ib 89 (1516). - särsk. jaga el. förfölja vilda djur. han fölgdhe sinom herra een dagh til skogx at jägha diwr oc wdha Prosadikter (Barl) 14 . - Jfr bort iägha.