inbära (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

inbära v. pres. sing. inbär FMU 4: 207 (1463, avskr.) . konj. jnbäre ib. jnbere STb 4: 55 ( 1505) . impf. sing. jnbar STb 4: 103 ( 1506) . pl. inbare (jn-) STb 3: 210 (1495); SSkb 354 ( 1510) o. s. v.), L. 1) inbära, införa . . . ath the jnbare her bennctz kopper meesse vtj hans holste [skip?] in pa stekit STb 3: at han aldrig mer eller mynne ophar aff then mansboth än som han ther forelägger oc jnbär at betale them met FMU 4: 207 (1463, avskr.) . ib. hwad sölfwer iag hafwer opburit, thet skal hon efter lagen med swordnom ed inbära ib 5: 90 (1485, avskr.) . STb 4: 55 (1505). sama peninge swmma ijᶜ mark jubar for:de erick jngemwndsson j rettin ib 103 ( 1506) . SSkb 354 ( 1510) . " ffredagin nest effter helge kors jnuentionis inbare skotherrena . . . stadzsins skot, som the j thette för:ne aar wpborit hade j skothusit " Stock Skb 34 ( 1517) . ib 71 ( 1518) . - Jfr bära in samt inborin.