indre (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

indre adj. adj. komp. , och indhre: -a SpV 28, 399 . n. inra SJ 2: 114 ( 1488) . adv. ynnare J Buddes b 172 ), innarster , superl. Se Sdw 2: 1244. A) komp. 1) adv. inre. " tha jak lifdhe äpte kytino . . . var jak dödher j indra mannenom " Prosadikter (Barl) 48 . " jntroneus a um indre " GU C 20 (hand 2) s. 39. skulum wi atenast opwäkkias til wart eghit gangn, aff thässom indhra (inferiobus, läst ss interiobus) krafftomen SpV 28 . " han giffwer swiktena ällir flyktena, them indhra mannenom (qui intus est) sik opnyande ok forbätrande dagh widh dagh " ib 399 . " jndre mannen som är sielen " SvKyrkobr (Lucid B) 145 . twa vpbögda träboder offuan ghatan ligge innan tet inra quarteredh SJ 2: 114 ( 1488) . SkrtUppb 66 . Hel män 223 . 2) ss uttrykande riktning: länge in, mera inåt. ä thäs lengre ok ynnare jak mik dragher til myns hiertes lönkamare J Buddes b 172 . B) superl. innerst. Se Sdw 2: 1244. innarst i warom hiärtom SkrtUppb 92. - best. n. ss subst. them thingom som sannelika äru stoor, hallir hoon sins hiärta jnnersta (intima) altidh öptith SpV 161 .