infara (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
infara v. L. 1) fara in, falla in, rycka in. Se SDw 2: 12344. kerdhe til raguald siluastesson om eeth ödhess godz, som lkallas säxys by, at han hafde ther jnfarith mothe laagh ok räät ok gyort höö Svartb 470 ( 1460) . " nar the kommo jn farande j staden " Troj 253 .