inskipa (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

inskipa v. inschipa: -ade STb 3: 20 (1492) ; -at ib 3: 356 ( 1498) ; -et ib 2: 464 ( 1490) , 580 (1491), 3: 20 (1492). inskippa: -er STb 1: 67 (1476); -at ib 2: 152 (1486)), L. Se Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 7. 1) inskeppa, inlasta på fartyg. fintz thet ath han meera inskipper, tha skal thet gotzet bliffua forgiort STb 1: 67 ( 1476) . " engin annar skla inskipa lagx än raadet " ib 120 ( 1477) . ib 2: 152 ( 1486) . ib. lybske schippren vpskype laxen widh sine xl (40) marck, som han jnshipet hade ib 580 ( 1491) . samtyckhtes, ath rogen schal jntet vtföres her epter än the iij lestre, som jnschipade äre, bliffue jnschipet, thet andre bliffue i landit ib 3: 20 ( 1492) . ib 24 ( 1492) , 356, 397 (1498). skiparen är pliktogher göma oc bewara ath köpmannom . . . alth thet jnskipth är PMskr 11. ib 14, 19, 31, 42. - med obj. (i passiv form subj.) betecknande fartyget. hans skip la pa redhen och skulle inskepas BSH 5: 14 ( 1504) . 2) inskeppa sig. om then schada ther forscriffne bazener fangit hade vppa schipper hans conradz schip medh flere köpmen, ther medh sith jnschipet hade STb 2: 464 ( 1490) . Jfr inneskipa.