kanna (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
kanna pl. -ar . obl. -a HLG 2: 116 (1523)), kanno giutare (kanna-. HLG 1: 11 (före 1421). kanne- Stb 3: 315 (1426) o. ls. v. - giwtere. -giwter. -gutare. -gwtthare. -gytare. -gytere. -gyter), *kannogiutara magher kannegiwtere- ) *kanno mule *kanno stöpare kannestöper ) 2) kanna. ss måttkär el. mått. Jfr L. Former, De svenska spannmålsmåtten 44 ff. " j kannua öll " ÅK 64 . iiij kannar vÿn HLG 2: 22 (1511). ib 30 ( 1512) . item en höre for ii kanna ööl ib 116 ( 1523) . - Jfr draghara-, konvents-, kopar-, standa-, stekarahus-, tin-, trä-, vatu-kanna.