kar (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

kar kaar . lkär ) *kara prydhilse -prydilse ) L. 1) kar, kärl. llacus . . . kär oc kupa in qua vinum dcerrurit GU C 20 (hand 2) s. 59. sade thöm jntet arff haffua wylle, epter gielden swa stoor war, utan togo kop och kaar, hwath testamentarij kunne vmbore fore gielden, och gaffuo the theris testamentarios quit och fri STb 4: 151 (1507). 2) kar, av sjpjälor o. d. byggt rum för fångande av fisk. all kar ther i strömmen teslikes oc laner . . . äre all ny affueris HSH 14: 68 (1525? Brask). - Jfr abyrdha-, alabaster-, bi-, bref-, bryggio-, drykkio-, dyrbära smyrilsa-, dyrsmyrilsa-, döpilsa-, eld-, glas-, gripna-, gudhoms-, gudislikama-, gärdha-, hetevags-, hälghedoms-, hälghodoma-, ilätis-, -köt-, kredenzza-, krismolaxa-, läko-, minnis-, olio-, ost-, ovan-, pino-, rökilsa-, sakramenta-, salt-, salta-, sila-, silf-, slätta-, smiör-, smyrilsa-, sten-, tappa-, tin-, thva-, thvätto-, uphöghilsa-, vatu-, vighdha vatns-, vin-, yst-, ätikio-, öse-kar.