klappa (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

klappa v. klaa . imf . klappede STb 4: 262 (1512)), *klappa pa , medelst klappande pålägga (ngt). klappes twa resor lithen pa PSkr 559. *klappa ut , bulta ut (till större yta el. tunnare form). swa som fathakwr plägha klappas wth j dalommen, oc norghe PMSkr 538 . ib. - Jfr hand-, saman-klappa. 1) klappa, bulta. sidhan thet (ɔ: skinet) är klapppath mädh gwlfärgonne PMSkr 529 . klappa (för att göra hörbart tecken el. ljud), bulta, knacka. klapin oc idher skal oplatas SvB 150 mot sl. av 1400-t.). tornwkterenne skolæ klappe ij reser j hwar thim om natten STb 5: 34 (1415=. 4) åstadkmma handsag. - klappa handlyfte. SeSdw 2: 1249. - klappa fängilse, genom handslag förbinda sig att inställa sig i el. kvarstanna i fängelse. Jfr J. Palmér, Studier tillegnade Es. Tegnér 155 ff. suerin klappede olaff biörsson fför sitiande rettin ith witterligit fängelse STb 4: 262 ( 1512) . i 5: 203 (1518), 260 (1519).