kosteliker (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

kosteliker adj. n. köstelikith MP 5: 63 . pl. kosthelighen GU C 20 (hand 2) s. 2) s. 57. komp. kosteligare STb 2: 133 (1446), 1) kostlig, dyrbar ,präktig. engin skal föra kosteligare hästa wtländes än til viij (8) marck STb 2: 133 ( 1486) . 2) utmärkt, förträfflig. " arte laborate mergentur in equore pup- pes kostheligen oc mz ärffwodhe giordh skip widher siwnka i haffweno " GU C 20 (hand 2) s. 57. - Jfr ivirkosteliker.