kränkia (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

kränkia v. 1) försvaga fördärva förstöra. om gudh vil mic swa kränkia at jac ey liuande igen comber aff thässe reso SD NS 3: 146 ( 1416) . gudh adzualloher kränke han badhe til liijff ok siäl ib 195 (1416). eth sinne kränkis hon aff hardasta hoffuodh wärk alt jämt, meer än en manadh Mecht 216 . tho brast hanom eth huilkit hans gädhi munde mykit kränkia Prosadikter (Barl) 4 . thå alle andr warde kränckte medh ondsko galnisko, eller lasteligher PMSkr 679 (avskr.). swa dant oplop oc obestond her j riket . . . aff hulkit them . . . menige köpmans näringh oc bergningh krengt oc betagen är STb 5: 322 (1521, Kop). 2) fördärva, förffara, förleda tha tillfäste iak mik alla the siäla, oc kränkte sm iak äff äwärdeliko haffwer beskärat ti äwärdelika brudher Mech 288. 4) göra kraftlös göra ogiltig, vederlägga. frith vilkor . . . thz hafde mannen frälst oc friit j paradyso än nw är thz kränkt ok forhiat SvKykobr (Lucid B) 175. 5) kränka, bryta, överträda. SD NS 3: 195 ( 1416) . thu hafwer . . . thyna tro och ära thu hafde mik lofuadh opta kränkt och spilt Prosadiker (ju vis m C) 239. -Jfr be-, for-, undir-kränkia, ävensom o-, ofor-kränkter.