kraden (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

kraden adj. kradhen . kradan . kradin ) [Fdan. lkrodhen. Fnor. kraden. lJfr Mnt. krodenvuel, krodensorne. Jfr SAOB K: 2859] i kraftuttryck, ung.: djävulsk, förbannad, ond. Se Meijerbergs ark. f. lsv. ordforskn. 7: 29 ff. . . . at andhirs kallede hänne ena kradin horoATb 1: 35 (1455). larins stub then kradin tiwfin han wardir nw radan ib 113 ( 1459) . ib 129 ( 1460) . " magnus skaak hade giort mot hanum smen kradin skalk " ib 144 ( 1461) , 2: 180 (1481). molka kradan skökia Linkbiblh (ny ser.) 3: 53.