kyn (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
kyn kön ) L. 1) släkt. - avkomma, ättling, son. högxsta lyusens kön (genus superni luminis) thz är christus . . . framgik aff iomffrunnas wälsignadha qwidh JMÖ 89 . 2) slätke; slag. . . . at j enu liknilse kön (quodam genere similitudinis), skulin the (ɔ bokens lärdomar) minnas, huru the skula finna the thing, som osynlikin äru SpV 5 . " jak bidher thik, at thu sigh oss aff thänna lilii naturs skikkan, mädhan hon är . . . swa som hon ware eth nyth naturs kön " SpV 25 . ib 138, 448 . - slag, beskaffenhet. for än thänna frestilsins kön (genus) gar längir fram, bidher jak tik at thu mik sigh, j hwat hon ekke jnledhir SpV 573 . 3) kön. haff altidh mistankan om thins krops wanskile, ok om thit eghit kön (sexus) SpV 447 . ib 465 . - i beskrivande gen. han fan otalligan skara aff . . . clärekom renlifues begbgers köns personis J Buddes b 77 . 4) utseende, sken? . . . at mange wardha swikne wadhrir hälaghetinna kön (specie), ällir hampn SpV 391 . - Jfr iungfru-, man-, qvin-, synda-kyn.